norby.org


 

Lokalnytt och information för stadsdelen Norby i Uppsala

 

Publiceras av Valsätra Egnahems- och Fruktodlareförening


Förstasidan    Tidigare notiser    Norbys historia    Gatunamn    Alla föreningar    Alla företag    Norbyprofilen    Hus i Norby


 

På 1920-talet började man stycka av tomter och bygga egnahem här i området. Före dess var det bara ren landsbygd här. En del service växte snabbt upp: affärer, bageri och post. Men en egen skola fick vi inte förrän på 1960-talet.

 

Folkskola i Rosendalsskolan

Under flera decennier gick alla barn i Rosendalsskolan. Där kunde man gå i klasserna 1–6 i folkskolan. Ville man sedan fortsätta i realskolan kunde man pröva in dit efter årskurs 4 eller årskurs 6.

 

Rosendalsskolan byggdes redan 1904 och är skola än idag. Den är dock inte kommunal, utan det är stiftelsen Liten Lär som driver småbarnsskola och grundskola där.

 

Erik Welin berättar

Erik Welin började i Rosendalsskolan 1918. Så här har han berättat:

 

”Dagen började 08.10 då man fick ställa sig på led och marschera in i klassrummet. Efter morgonbönen började lektionerna, som pågick fram till ungefär 15.30. På lördagarna slutade man klockan 14.00.

 

Uppvärmningen på vintern skedde med kaminer som eldades med ved. Alla barn hade med sig smörgås med mjölk till skolan.”

En klass i Rosendalsskolan våren 1937.

 

Viveca Halldin Norberg berättar

Viveca Halldin Norberg började i Rosendalsskolan 1950, när hon var sju år. Så här berättar hon:

 

”Alla barn började i Rosendalsskolan. Själv fortsatte jag efter årskurs 4 i något som hette ”folkskolans inbyggda realskola” på Almtunaskolan. Det var ett slags föregångare till den enhetsskola vi har idag. På den tiden fanns det många olika skolformer. Ofta fick man betala en skolavgift för realskolan.

 

Det var bara ca en fjärdedel av alla barn som gick vidare till realskolan. Och när jag var liten bodde det nog inte en enda akademiskt utbildad person i hela området!”

 

Skola i missionshuset

Hösten 1964 startades den första skolan här i området. Det var i en provisorisk lokal: Baptisternas missionshus som fanns här på den tiden. Det var en klassisk missionslokal med en stor sal, en liten sal och ett litet smalt kök. Den stora salen var inredd med ett podium och Kristusporträtt. Huset kallades ”Fyren” eftersom det hade ett torn så det nästan såg ut som en fyr.

 

”Fråga ortsbefolkningen om vägen”

– Jag var ung och blev i princip ”tvångskommenderad” till skolan i missionshuset från min ordinarie skola, berättar Ann Runblom som var en av de två lärarna i Fyren. Ännu på sextiotalet var Norby lite avlägset. Min rektor visste inte riktigt var skolan låg, så han sade bara: ”Ta Norbyvägen förbi bensinstationen, och fråga sedan ortsbefolkningen om vägen”…

 

”Får jag låna Frökens stövlar?”

– Det var hela 37 elever som skulle gå i första klass i missionshuset, berättar Ann Runblom vidare. Vi fick dela upp dem i två grupper: 25 barn i den stora salen och 12 barn i den lilla.

Lunch fick man äta i missionshusets källare. Där nere fanns också toaletten. Och ibland var det översvämning i källaren. Då fick barnen låna frökens stövlar när de behövde gå på toaletten…

 

Fyren blev senare utdömd som skollokal av Hälsovårdsförvaltningen, så man fick hitta en ny lokal för skolan.

 

Och skola på Svamptorget…

Nästa år, hösten 1965, kom det ytterligare en årskull med elever som skulle gå i skolan. Det var alltså dags att leta efter en ny lokal igen. Det man hittade var det hus vid Svamptorget där bageriet och dansskolan ligger idag. Där ställde man upp bord i de rum som fanns som fick bli klassrum.

 

– Borden stod så tätt att jag fick krypa under borden för att komma fram till dem som satt längst bak, berättar Ann Runblom som var lärare även på Svamptorget. Någon skolgård fanns inte heller. I stället inhägnade man en del av parkeringsplatsen med koner och rep till ett slags rastgård. Och så gick det en bestämd dam med en stor hund och vaktade så att barnen inte skulle smita ut…

 

”Skoleländet i Norby”

Detta var naturligtvis inte hållbart i längden. UNT hade ett reportage på förstasidan om ”skoleländet i Norby”. Dessutom bodde tre av Uppsalas dåvarande kommunalråd i området, och de hade barn som gick i den provisoriska ”skolan”. Då tog det äntligen fart i det kommunala maskineriet.

   

Äntligen Malmaskolan

En ny skola byggdes och planerades i rekordfart. Beslut togs vid jultid 1965 och den stod färdig hösten 1966. Det gick fort eftersom kvarteret tidigare var obebyggt. Fram tills skolan byggdes låg där i stället en plantskola. Och skolan behövdes verkligen. Den fylldes raskt av klasser som varit utlokaliserade på andra håll.

På den plats där Malmaskolan ligger idag fanns tidigare en plantskola.

 

Gul som solen

Skolan döptes till Malmaskolan. Namnet kommer förstås från gamla Malma gård som ligger på andra sidan Norbyvägen. Skolan och området runt den ligger nämligen på det som ursprungligen var Malma ägor.

 

Men Malmaskolan såg inte riktigt ut som idag. Den var gulmålad och skolbyggnaden mot söder saknades. Klassrummen byggdes först, och sedan kom också gymnastiksal m.m. Skolan planerades redan från början som en tvåparallellig låg- och mellanstadieskola, dvs för årskurserna 1–6. På ena sidan av skolgården byggdes sex klassrum för lågstadiet, och på andra sidan av skolgården byggdes lika många klassrum för mellanstadiet. Dessutom fanns ett rum som kunde användas som skolbibliotek.

 

Malmaskolan bli röd

Det har ofta varit trångt i Malmaskolan. På 1980-talet fick den byggas ut med den huslänga med två klassrum som vetter åt söder. Då var den gulmålade skolan också mycket utsatt för klotter, och man bestämde sig för att måla om den. Eleverna fick rösta om vilken färg det skulle bli, och resultatet kan vi se idag.

 

Trångt i skolan

Idag har skolan fler ”hyresgäster” än vad som var tänkt från början. Särskolan har tillkommit, liksom förskoleklasserna för sexåringar. Dessutom finns flera fritidshem i skolans lokaler. 6:orna har därför fått flytta från skolan eftersom de inte fått plats. De har i stället fått börja i Eriksbergsskolan, eller ibland i Valsätraskolan.

 

Det går också många barn i varje klass, så det är trångt i klassrummen.

 

– Det går 27 elever i 3A som är min klass, berättar läraren Ann Runblom. Och det finns en nybörjarklass med 29 barn. Jag minns när det kunde vara så få som 17 barn i varje klass.

 

Det är svårt att föreställa sig att skolan faktiskt har varit nedläggningshotad på grund av hotande barnbrist. Tydligen hade man inom kommunen svårt att förutse de barnkullar som nu finns i området. Idag har Malmaskolan 360 elever.

 

Fler i personalen och egen rektor

– Personalen har också ökat i antal. Från början var vi bara femton anställda på skolan, berättar Ann Runblom. Vi var tolv klasslärare, två slöjdlärare och en speciallärare. Någon rektor eller administrativ personal fanns inte. Idag är vi betydligt fler i personalen, kanske ett fyrtiotal.

 

Länge tillhörde Malmaskolan Bergaskolans rektorsområde, vilket var skälet till att man inte hade någon ”egen” rektor. Rektorsområdena organiserades dock om 1996. Torbjörn Johansson blev då rektor för Malmaskolan. Nuvarande rektor är Helena Lundvik. Sedan hösten 2000 är hon rektor för Malmaskolan, men också för Täljstensskolan, Gläntanskolan, Silikatets förskola och dagbarnvårdarna i Kåbo.

 

– Jag tycker att Malmaskolan är en bra, traditionell kunskapsskola, säger Helena Lundvik. Det är en trygg skola med studiemotiverade barn. Personalgruppen är också stabil.

 

I mitten av 1980-talet hotades Malmaskolan faktiskt av nedläggning. Man såg minskade barnkullar framför sig i Uppsala, och någon skola föreslogs läggas ned. En intensiv kamp utkämpades mellan olika rektorer och skolor om vems skola som skulle få bevaras. Kjell Hassel som var rektor för Eriksbergsskolans rektorsområde skrev till exempel många och långa brev till Skolstyrelsen, där han argumenterade för att just Malmaskolan skulle läggas ned. Detta för att rädda Orstensskolan som låg inom hans eget rektorsområde. Malmaskolans lärare och föräldrar kämpade dock för att få behålla Malmaskolan, och man lyckades till sist. I stället blev det slutligen Orstenskolan som lades ned. Idag är den också riven, och på dess ställe står numera vårdcentralen i Eriksberg.

 

Så här i efterhand verkar det förstås smått absurt att man ville lägga ned Malmaskolan, med den trängsel och de stora klasser som är idag.